Étiquettes
Appel à contribution
17 dimanche Juin 2012
Posted Uncategorized
in17 dimanche Juin 2012
Posted Uncategorized
inÉtiquettes
14 mardi Fév 2012
Posted Uncategorized
inÉtiquettes
amazigh, Azergui, Baddou, Badou, berbère, Bougafer, Maroc, Oubasslam, ouskounti, résistance amazighe, roman amazigh, Saghru, Sekku, Tinejdad, Tinghir, Zaid ouhmad, Zayd Ouhmad, Zayd U-Hmad
(Pages : 17 à 21)
Tigira n mars 1933
Inna-i Sekku Azelmaḍ, imi-nnes izwa. Udem iwraγ amm tawda. Irwas win umettin:
– Seksew!
Beddiγ γef tfednin, greγ allen γer aneqqer d-tekka tallest. Ageḍrur izdey igenna d wakal. Issentel udem azegzaw n tafuyt. Izeggwaγ. Ila aḍu n tmettant d tfekkiwin ircan isḍiḍiyen. Ukiγ d udrar ar ittergigi ddaw yidasilen-inu d wul-nnes ar ittwaγ amm win uγilas ittutersen. Anniγ iwaγezniwen ar ttazzlan amm yinfalen. Igḍaḍ ar kkaten s wafriwen ur ssinen mani γer ttraran udem. Temḍerway g udrar.
Nniγ-as:
– Matta yixxan-a?
– Tamurγi! Ikabaren n tmurγi taberrkant. Aḍar iṭfar aḍar. Afriw ikkat afriw. Adida da issiwid. Axbac iγwma s yidammen. Ifassen da ten-suddumen. Iqqucan cwan amm yimegwran. Gezmen tasa n yimezdaγ. Sell i wakal-nneγ da ittwaγ ddaw titiwat n wuzzal. Timura γef tekka tenber-asent udem. Tenγa irban, tisednan d yiregzen. Tesγwas urtan trar medden d isemxan. Tamurγi n wuzzal. Tar ul. Tar tasa. S ugari, tra ad aneγ-tenbeḍ. Ad aneγ-tneγ. Tekref-aγ ifassen, allaγen d wulawen …
Ur yad da ttiselliγ i wawal-nnes. Ammi γifi yaggug. Griγ aγuyyi allig ṭṭaqqsen yiẓuran n ugerḍ-inu. Irar-i-d udrar tiqqlit. Irgag amm nek. Ul n udrar ilqaq amm win yimezdaγ-nnes. Gnunnin yiselliwen. Adida-nnsen irwas win tegniw. Ar ten-seksiweγ allig nn-aγen asif iγwban. Ftuttsen gen iberyan. Ammi nγan iman-nnsen. Skecmen tawda g wul-inu. Ur ssineγ maγ allig ggwdeγ ad frurin yimezdaγ amm yiselliwen.
Smaneγ ulli kessaγ. Annayeγ-tent duyent. Ar ttergigint ammi ẓrant uccen. Ṭṭukkint. Isdi-tent uγuyyi-nu immγen g wasif n tawda. Zdiγ tarula γer iγrem n Tana ad nn-sselkmeγ aneγmis.
Inna-i-d, imeṭṭi g yiles, tirrget g wul:
– Aḍar aεrab … Arkes aṛumi ! Nniγ-ak … Aεrab d Uṛumi!
Ur ukizeγ awal-nnes. Nek γas arba ameẓẓan ayed giγ. Γas ameksa. Ur ssineγ mayed msen Waεraben ula Iṛumiyen. Zdiγ tarula, idasilen-inu ar ttemneqqaren γef wakal n udrar amm yiḍarren n tmurγi.
Inna-i-d diγ:
– Williγ nin-d iysan d yileγwman. Wi yuwi-ten-d wuzzal. Maka amm wi amm williγ ! … Amm williγ!
Nniγ-as-d, imi-inu itkar s wakal d-ssnekrent wulli:
– Illa umuttel!
Inna-i:
-Illa yimenγi ayed izwaren!
Nniγ-as:
– Imenγi?
Teg akw tudert-nneγ γas imenγan!
Neṛmi asgunfu!
Iga ammi ur i-isella, inna-d:
– Assnaṭ, Aεrab. Assa, Aṛumi. S ugari d tkendawt ad degneγ baḍen. Yitsen kerfen-aγ ilsawen, ifassen d yiḍarren s udlis-nnsen. Wiyeḍ, ran ad asen-nessudum ifassen d tzukin. Nella ger yigenna d wakal. Nettyarna.
– Mek nettyarna ur ta nennaγ, i max ad tazned medden γer imenγi? Key trid uxla imezdaγ ad ttunγan tidired key.
– Xseγ ad aneγ-ibḍu wasif n yidammen nekwni d Yiṛumiyen akken ad ur sar ten-neṭfur!
Isawel-d ka agensu-nu. Awal-nnes iγwba. Inna:
– Asif n yidammen? Hat ibḍa-aγ yad d yinselmen. Han amata g yimezdaγ isul ittukraf s yikerkas-nnsen. Ččan seg yimkuraren-nnsen iqburen d yimaynuten. Zedγen-asen ifadden amm waṭṭan. Ssgerden-asen inelliten. Ur zmiren ad griwlen, ad swinegmen, ad bedden, ad mmectegen ula sawlen!
Zdiγ tarula γer iγrem. Isawel-d yan umeksa, inna-i:
– Mani γer tezdid tarula?
Nniγ-as:
– Tamurγi! Ikabaren n tmurγi! Kkan-d mayed igan aqqa. Γer iγerman-nneγ, zdin-d tawada.
Iduy. Iddem ar ireggwel. Ur issin matta tunant t-iwtan.
Aneγmis yaγ akw idurar d yiγerman n Ayt Yafelman. Irẓa uzbu n Ayt Σeṭṭa g Saγru deffer n sin yiyyar n yimenγi. Ugar n kumraw (40) n yisufag d tamraw n yigiman (80 000) n yiserdasen ayed d-tessenker Fransa mgal n sin n yigiman d tẓat n timmaḍ (2 900) n yinezbayen ilan γur kraṭ n timmaḍ (300) n yimrigen. Rwin-ten.
Ggzen-d Ayt Σeṭṭa seg udrar g kkan ssenfin. Knan. Dat Yiṛumiyen, sersen ifadden d yiyerriten γef wakal ammi da ttẓallan. Γerden mayed lan γef tmurt-nnsen sswan s yidammen. Aṛumi ibedda. Tiyenzar-nnes g yigenna.
Aṭas n yimezdaγ ayed ittunγan. Agari ičča medden. Isfeḍ amata degsen γef wudem n wakal. Timγarin d yirgazen zban allig rẓan. Ur knin. Ayt Σeṭṭa ur ğǧin knin i awed yan.
Inna diγ:
– Teγli tawda imezdaγ. Smattren ifeckan-nnsen, asin irden, timẓin, asengar d akw mayed lan. Zdin tawada s uzir γer idurar n Baddu d Ḥemdun. Uwin tiγeṭṭen, ulli, ifunasen, iserdan. Zrin iγerman-nnsen alin adrar ad rulen i Uṛumi. Tisednan d yicirran ffren g yifran. Iregzen smattren imrigen. Ggullan ttnaγen mgal n yiserdasen n Fransa ar tigira.
Inna-i ammi yannay tawda i-ikerfen anelli:
– Ul-nnek ilqaqen assa amm win unuguḍ, asekka ad idus. Ad yimγur. Ad idwel amm win uγilas … Ngum tin Bugafer, timiḍiwin d tmiḍiwin n Yimaziγen d Tmaziγin ayed ittunγan g yidurar n Waṭlas lumar g tin Tzegzawt. Tahamajiyt n Yiṛumiyen ur tli tilisa allig γalen medden is ur lin ulawen. Awed yat tewsit isarsen ifadden γef wakal min imenγi. Awed yan degsen iknan i Uṛumi. Zban allig rẓan.
Tudert n yimezdaγ tekkefrurey. Ur teswi awed iγef n tissegnit. G yitsen yiγerman n udrar, da settin Yiṛumiyen iregzen, timγarin d yirban, awin-ten. Awed yan issnen γer mani. Da zeddin yimezdaγ tawada ard ḍren s laẓ, fad d uṛmay. Awed yan d-ittuγulen. Wenna idusen, izbu, nγen-t[1].
Sseknan medden iγfawen. Ttyarnan. Ddren g timmuzdert.
Festiγ. Allen-inu mmγent s yimeṭṭawen. Ulli-nu iduyen ttint-i. Ur ukizent. Annayeγ tawda g wallen-nnsent ilan ini n yilmuten n Waṭlas.
Usiγ amrig-inu γef yiγir. Zdiγ tawada awed nek γer adrar n Baddu. Ul-inu innuγjef. Iγufa. Ira ad ibbaqqi zund agari.
Inna-i:
– Key tsuled tmeẓẓiyd γef yimenγan d ugari. Qqim idi g yiγrem. Nek ad sskareγ agari. Key ad t-inn-tessiwiḍed i yinezbayen.
– Waxxa!
[1] Aya issker-t ujiniral Manjan (Mangin) mi ttinin “Agezzar n 14-18” g Waṭlas Anammas. Kigan n yimezdaγ ayed inγa s yimki. Ittyassen s thamajiyt-nnes.
10 vendredi Fév 2012
Posted Uncategorized
inÉtiquettes
Aït Aissa Izem, Ali Ou Termoun, amazigh, Amellagou, Ayt Yafelman, Baddou, berbère, berbères, Boudenib, Bougafer, Errachidia, Ghéris, Goulmima, Imtghren, ouskounti, Peuple amazigh, résistance berbère, Tafilalet, Tarda, Tazegzaout, Tazegzawt, Tinghir, Uskunti, Zaïd Ou Skounti, Zaid ouhmad, Zayd U-Hmad, Zayd Uhmad
Zaïd Ou Hsaïn Ou Skounti est né vers 1890 à Taskountit dans l’Ighfaman, cercle d’Amellago dans le Haut-Atlas oriental. Il appartient à une des grandes familles nomades du lignage des Iâchaqen, de la sous-fraction des Aït Taleb, fraction des Aït Aïssa Izem, tribu des Aït Merghad, confédération des Aït Yafelman.
Très jeune, Zaïd Ou Skounti rêvait déjà d’être cavalier et guerrier. Son rêve ne tarda pas à se réaliser puisqu’il accompagne son père et l’ensemble des résistants pour combattre l’armée coloniale française aux portes de Boudenib en 1908. Son père l’envoie pour un temps s’instruire chez le caïd Moha Ou Assou à Midelt. Il y voit défiler des personnalités et des notables locaux et prend connaissance des évènements politiques qui agitent la région et l’ensemble du pays au moment où il est confronté aux appétits coloniaux.
Zaïd Ou Skounti épouse deux femmes : Itto Hammou des nomades Aït Aïssa Izem et Aïcha Oussou de Tadighoust. Il participe à l’ensemble des combats livrés par les résistants à l’armée coloniale française dont notamment:
– Le combat de Boudenib, 1908 ;
– les combats du Tafilalet, 1918-1919 ;
– les combats du Todgha, 1918-1919 ;
– les combats d’Aït Yaâqoub et Tounfit, 1929-1930 ;
– le combat de Tarda, 1930 ;
– le combat de Tazegzaout, 1932 ;
– le combat de Serdrar, 1932.
Au début des années 1930, Zaïd Ou Skounti devient l’un des chefs de résistance les plus influents de l’ensemble du Sud-est du Maroc aux côtés de Ali Ou Termoun, Moha Arji, les frères Sidi Ahmed et Sidi Tayebi, entre autres. Il est blessé au combat de Tirga en juin 1933. En juillet 1933, il s’illustre aux combats de Tizi n Oughroum. En août de la même année, il refuse les négociations qui lui sont proposées par les autorités françaises. Les Aït Merghad conduits par Ou Skounti auxquels se joignent d’autres combattants issus des populations du Sud-est se dirigent vers le djebel Baddou (2921 m) qui devient l’épicentre de la résistance. Les combattants se retranchent sur les flancs de la montagne et font la cible de l’artillerie lourde et des bombardements de l’aviation suivant un plan militaire élaboré par pas moins de quatre généraux. Après d’âpres combats au cours desquels il y’eut des centaines de morts, des milliers de têtes de cheptel tués, Ou Skounti est blessé au visage et les résistants ne peuvent plus s’approvisionner en eau et leurs réserves sont épuisées. A sa descente du Baddou, Zaïd Ou Skounti est reçu le 29 août 1933 par Général Giraud à Assoul.
Il est d’abord placé en résidence surveillée à Tadighoust de 1933 à 1937. Sous la pression de membres influents de la fraction des Aït Aïssa Izem, envoyés à lui par les français, il accepte de devenir Caïd du Cercle des Aït Merghad d’Assoul. Il s’établit à Timatdite à 5 km d’Assoul. Il occupe le poste de caïd jusqu’à son décès tragique le 10 juillet 1943 dans un accident lors d’une partie de chasse sur les hauteurs du village d’Aït Brahim dans la vallée moyenne de l’oued Ghéris à laquelle un ami à lui l’avait invité.
Lorsque Ou Skounti descendit du Baddou, les français lui ont proposé de se refaire les dents qu’il a perdues au combat. Il répondit : « les dents servent à sourire. Q auoi sert le sourire maintenant que nous sommes vaincus? ». A la question d’un journaliste qui lui demanda : « pourquoi avez-vous combattu les français ? », Ou Skounti répondit : « je l’ai fait pour mon pays ; nous voulions faire sortir les occupants de notre pays ».
Quelques références bibliographiques:
ANONYME, s.d., La Pacification de l’Atlas Central, , 6 tomes, Paris : Service Historique des Armées, Dossier 3 H 312 (ouvrage dactylographié).
KHETTOUCH, M. A., 1991, Azour Amokrane ne meurt jamais (roman), Casablanca : Agence de Presse et d’Information.
GUILLAUME, A., 1946, Les Berbères marocains et la Pacification de l’Atlas central (1912-1934), Paris : R. Julliard.
HURE, Général, 1952, La Pacification du Maroc (1931-1934), Paris : Berger-Levrault.
HENRY, Capitaine R., 1937, Une tribu de transhumants du Grand Atlas, Mémoire du CHEAM, n° 147.
SKOUNTI, Ahmed, 1995, Le sang et le sol. Les implications socioculturelles de la sédentarisation. Cas des nomades Ayt Merghad, thèse de Doctorat, Ecole des Hautes Etudes en Sciences Sociales, Paris.
VOINOT, L., 1939 Sur les Traces glorieuses des Pacificateurs du Maroc, Paris : Ch. Lavauzelle.
Par : Ahmed Skounti
(Article publié avec l’aimable autorisation de l’auteur. Merci encore Mr Skounti.)